Blog Image

Starrax - Det myglas på en flygplats

Vem e' han?

No fear, glenne is here! Försöker uppdatera mig här så ofta jag vågar. Är jag passiv här kanske jag är aktiv på starrax.bilddagboken.se så kika gärna in där emellanåt med!

Ping Pong PANG!

Dagboken Posted on Wed, March 25, 2009 17:58:34

Nu är det sannerligen dags för en uppdatering, det känner jag det! 10 dagar sedan jag skrev senast och gosse vad mycket jag har upplevt sen dess.

Sist jag skrev satt vi på tågstationen i bangkok för att ta oss upp till Nong Khai, inte mycket hände den natten förutom att jag sov så gott jag kunde i en 7 cm för kort “koj”. Nong Khai ligger precis vid thailands norra gräns mot Laos, som var vårt resmål, så när vi kommit dit for vi vidare upp mot gränskontrollerna, sen vientienne och sist en 3,5 timmars bussresa upp till Vang Vieng som var vårt mer specifika mål. Efter att ha överlevt över ett dygns resande var vi alltså framme i backpackartubandets mekka, och jag kan för egen räkning säga att det mer än väl levde upp till mina förväntningar! Tubing är alltså fenomenet när man hyr en gummiring, åker upp för floden Nang Som (eller nåt) och börjar med en öl, sedan glider man 50 meter med ringen och stannar på nästa bar där man tar någon bucket, leker lite i gungorna och fortsätter proceduren tills det blir mörkt. Man träffar sjukt mycket människor, har grymt kul med att leka i lianerna och visst – blodhalten i alkoholomloppet säger sitt med. På kvällen hänger man vid barerna nere vid floden och träffar ungefär samma människor som man såg på dagen, men nu slipper man se alla celluliter och tandställningar.

Efter 4 nätter i ett lite mulet Vang Vieng tog vi samma långa väg tillbaka till Bangkok, för att direkt fortsätta ner till Pattaya. Alla har rätt till sin egen uppfattning om det stället, och jag skall inte påstå att någon annan har fel men jag har definitivt RÄTT när jag säger att det är det smutsigaste stället jag har varit på. Allt man såg var små nätta thaihoror och på ett ratio 1:3 Josef Fritzl-liknande tysktorskar! Jag höll mig borta från det så gott jag klarade. Vi var och spelade minigolf, bowling och gick en tur på Ripleys Belive It Or Not Museum, mycket intressant!
(Appropå namnet på inlägget nämner jag inte det här, ni får fråga själva om ni är SÅ nyfikna)

Idag åkte vi (äntligen) upp till Bangkok igen, och för några timmar sen inkvarterade vi oss på D&D Hotel på Khao San Road. Nu på kvällen har vi tagit pulsen på denna gatan och jag måste säga att den e naaajs! Bortsett från männen som erbjuder billig [välj själv], taxiresor, pingpongshower och solglasögon.

Imorgon skall vi bland annat till det enorma varuhuset MBK. kanske köper mig ett 70-300objektiv där. Får se. Om 4 dagar reser jag hem, skall faktiskt bli skönt även om jag stillade mitt svenskmatbehov några dagar i pattaya på Pontus tremännings restaurang “Krogen”. Mycket möjligt att jag ringer eller hälsar på dig som läser detta innan det kommer ett nytt inlägg alltså. Håll tummen!

Khaosan!



Återigen på resande fot.

Dagboken Posted on Sun, March 15, 2009 12:33:18

Japp. Så är det. Igår var det fest. Festade slut på Yopi och sa hejdå till våra nyvunna väninnor Johanne och Vilde. Efter mången lång väntan fick jag vid 6-tiden gå och lägga mig, men bara för att 3 timmar senare vakna till min stört störiga men roligt roliga väckningssignal från filmen Nattbuss 807: “vakna! Vakna, det är nån på dörrn. Det är ett JÄÄÄÄVLA liv!”.
Utan minsta antydan till kontanter kvar, åkte vi till flygplatsen törstiga, småstressade och trötta. 11.55 gick flyget, så vi hade ungefär 1½ timme att chilla på Balis utrikesterminal, innan vi skulle knuffla in oss på den röda metallfågeln som skulle färda oss fyra timmar norrut, till Bangkok. Därifrån tog vi 45 minuter taxi till norra tågstationen där vi sitter nu och väntar på att hoppa på 12½timmarsresan upp till norra gränsen. Skönt att vara på gång igen, kändes som vi började växa fast på Kuta beach.
Jag har det sketabra, även om jag fortfarande är ganska trötter. Skall se nu om jag kan ladda upp lite av de senaste bilderna jag tagit. Här på tågstationen fanns en bokaffär som hette “Anna book”. Stört kul!
Annars är allt som vanligt. Fötterna är ärrade av sönderkliade myggbett och korallsår. Kepsen är skitig. Jag luktar felk. Bristen på raklödder har frammanat en rödbrun moppemusch. Mina unika solbrillor har pajat så att de nu är ännu mer unika. knapp 2 och 8 har slutat fungera på min telefon.
Nu skall vi börja fundera på hur vi skall få tag i Jonas och Jocke som vi skall hooka upp med i Laos. Spännande!
Tjiiling



Nazi Goering?

Dagboken Posted on Wed, March 11, 2009 11:25:12

Äntligen ett inlägg jag kan skriva på riktig svenska, och inte den kvasiinternationella teckensammansättningen som man i vanliga fall får anpassa sig till då man som medborgare i janteland tar seden dit man kommer. Det där är ett begrepp som är lite av grejen med att vara ute och resa såhär. Man får vänja sig vid att sova utan täcke, att ducka för lågt flygande läderlappar och vidga sina kulinariska vyer. Det är lite därav rubriken kom till i detta inlägg. Det som har dominerat mina val av maträtt sedan vi kom till indonesien är rätten Nasi Goreng som egentligen är precis samma sak som det som på thailändska menyer hette Fried Rice with Vegetables and Egg. Mer än det, och att det är jättegott och jättebilligt, behöver jag inte förklara. MEN… namnet? Visst, Nasi verkar betyda ris och Goreng grönsaker (sen finns även Ayam – kyckling som tillval), och med endast dessa nya kunskaper i besittning drar man inte så många paralleller till den på fyrtiotalet aktiva tysken. En ren slump kan tyckas.
Vandrar man sedan vidare på balis gator och håller sina korpgluggar mer än bakfylletrött öppna ser man här och var på offentliga platser vad som vid första anblicken verkar vara Svastikan. Symbolen går även att köpa som halssmycke och okunnig som jag är lade jag inte märke till att den var spegelvänd och att den verkar stå för buddhism eller hinduism.
Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, kände bara att jag hade skrivlust och att det var en så enormt vacker känsla att få känna sig riktigt åäö-svensk igen.

Vädret är fint här på Bali. Dock måste jag tyvärr säga att jag nästan börjar tröttna, mest beroende på att budgeten är såpass överstigen att vi inte kan hitta på några större utflykter. Igår var vi ute och festade rumpan av oss hela natten, och idag har vi bara varit nere på stranden och befunnit oss. No more, no less.
senast den 16e åker vi härifrån upp till Laos för att sammanstråla med Jocke och Jonas. Sedan runt den 18e åker vi ner till Bangkok där vi skall spendera den sista veckan innan hemfärd.

Jag saknar grovt svenskt bröd, snö och högertrafik, men jag sväljer den svenska stoltheten ett tag till och… tar seden dit jag kommer!



Slut pa sjalvomkan!

Dagboken Posted on Sat, March 07, 2009 13:54:58

Ja! Da var vi har pa paradison. Bali med stort B. Atminstone ar det formodligen det vid hogsasong. Nu ar det inte hogsasong. I forrgar hade vi varit nere och kakat lite mat och tittat lite pa stan har i Kuta. Efter det borjade det regna och vi insag att det inte skulle sluta pa ett tag, sa efter att ha lagt allt vardefullt i en val hopknuten pase var det bara att ge sig ut i regnvadret. Och nu snackar vi regnvader! Jag har med handen pa hjartat aldrig sett sa mycket regn! Gatan vi gick upp for var bitvis fylld upp till knana med smutsigt vatten som dels kom direkt fran ovan, men aven sprutande upp fran avloppsbrunnarna. Pontus var pa vag att saga “skont att man inte har nagra oppna sar pa fotterna” men hejdade sig nar han sag att det var mig han skulle sagt det till. Jag har namligen mer sar an kry hud pa fotterna tack vare allt fran skavande grodfotter till ogastvanliga koraller.
Nar vi kom hem totalsmorjde jag fotterna med alcogel (tack Kajsa) medan jag drack min valfortjanta lask.

Efter detta har allt bara blivit battre. Vi har flyttat till ett billigare stalle, sa att vi numera betalar motsvarande 25 svenska per flagnad skalle. Igar var vi ute och hyrde moppar och korde ner till ett stalle som heter Dreamland dar jag kom i kontakt med de markligaste vagorna jag nansin sett. Inte ens ute pa Buttoe ar de sa oforutsagbara! Sen akte vi ner till ett stalle som kallas Monkey Temple dar de hade en enorm utsikt. Fran bada dessa stallen skall jag inom kort lagga upp bilder pa Faccen, men jag har inte med mig kameran nu for tillfallet.

IDAG! Idag har vi antligen borjat surfa. Blev pushade av en kille som har surfshop brevid dar vi bor att hyra brada av honom, och aven lata honom lara oss for en mindre peng. Han ar hur skon som helst, sa det var ett rent noje att verka dum i huvet, som man gor nar man blir omaakt dar man ligger pa en 2 meter lang brada som ar stabil som en bat. Efter narmare 6 timmars aktivt surfande kallade vi det for en dag, och gick upp ur det blota. Kande oss ratt nojda. Jag och mattias blev aven misstagna for surfproffs av en skock japaner som ville fota med oss vid strandkanten. Ingen slump antar jag!

Imorgon skall vi nog steppa ner fran 8″6′ brador som vi hade idag till 7″6′ eller 7″2′. Snart kan man kicka Kelly Slater och compani i satet!

Nu har jag inte mycket mer extrema handelser att beratta om. Men mer kommer, lita pa det!

MEN VAFAN! jag skulle precis skriva att jag saknar de tre sista bokstaverna i svenska alfabetet, och av en slump rakar jag hitta stallet dar man staller om det… åäöåäöåäöåäöåäöåäö!!!! Kunde jag inte ha hittat det INNAN jag skrev hela detta inlägget? Skumt det känns! Nu har man vant fingrarna vid att skriva allting med a och o istallet for å,ä och ö… Jaja, better luck next time!



Buss, taxi, bat, taxi, sova, taxi, flyg, flyg, taxi, BALI!

Dagboken Posted on Tue, March 03, 2009 16:37:36

Ja… vi har rest sjukt mycket de sista dygnen och ar nu antligen pa Bali. Mer an sa orkar jag inte skriva, just av den anledningen.

Dock sitter pontus brevid mig och skriver en alldeles formidabel resume over hur vi kom hit, sa las garna den pa hans blogg: http://vonekberg.blogg.se.

Mycket noje!



Bussiga dagar

Dagboken Posted on Fri, February 27, 2009 13:48:41

Ohej Ohoo! Upptackslystenheten brinner, medan pannan rinner!

Nu ar vi framme i Kuala Lumpur. Bara sadar? 7 ord och inget mer? OOO JOO kare lasare, det finns en lang och inte allt for charmig historia over hur vi som de tappra resenarer vi ar tog oss fran den lilla lugna on Koh Phi Phi till den hektiska miljonhuvudstaden Kuala Lumpur.
Klockan 09.00 thailandsk tid igar 26/2-09 skulle farjan ta oss fran Phi Phi. Jag och pontus satt uppe till 3 kvallen innan, och orkade darfor inte ga upp 07 som vi hade planerat utan korde en yoghurt-frukost pa 7/11 och var nere vid piren runt 08.45. Dar moter vi Jonas och Jocke och far reda pa att Jocke har blivit ranad for ANDRA gangen i somnen, denna gangen pa nastan 10 000 Baht. Det kommer aven till var kannedom att Jonas och Mattias hade ertappat ladyboyen som gjort brottet, precis nar haon kom ut or Jockes bungalow, men inte lyckats hitta pengarna eftersom de da inte visste vad hoan stulit.

Det om detta. Vi kommer pa baten, tar oss av baten, tar oss pa en minibuss med en kille som kor oss 20 minuter i 160 km/h pa 40-vagar till en annan minibusskille som enligt honom skall kora oss alla 17 timmarna till KL. Sa var det emellertid inte, utan han slapper av oss efter kanske 5 timmar och sa far vi hoppa pa den lyxigaste bussen jag nagonsin sett. Satet gick att falla till nastan horisontalt lage och eftersom det bara var ett sate i den babodersta satesraden, var de extra breda. Riktigt najs.

Nar vi kommer till passkontrollen vid gransen blir vi sex (som de enda av bussens passagerare) inskickade pa kontoret. Dar far vi veta att vi varit i Thailand EN(1) dag for mycket, och maste betala 500 Baht. Ingen fara med det, det ar typ 125 kronor, men saken ar den att den lilla slojbetackta kvinnan vagrar arbeta fort med att fylla i alla blanketter och vagrar slappa ivag nagon av oss innan hon ar fardig med alla sex. Dar star vi alltsa och skams i en halvtimme medan vara medpassagerare pustar och frustar inne i AC-kylan.

Passkontrollen i Thailand avklarad, vi hoppar pa bussen och jag forsoker somna da bussen rullar ivag. Efter nagon minut maste vi dock hoppa av igen, ta med oss allt bagage och ga igenom pass-/tullkontrollen i Malaysia. Jag marker nu att karringen i forra kontrollen snott ett papper ur mitt pass, ett “departure card”, sa jag staller mig sist i kon eftersom jag anar att det kommer ta tid for mig. Ratt siat! En Kishti Tomito-wannabe iakttar mig medan jag skamset och sjukt stressat fyller i en lapp med lite info om namn och annan skit, samtidigt som hon sjalv sorplar lask ur en plastpase med sugror. Ga hem och tvatta dig i pannan kvinna!

INTE-NOG-MED-DET! Klockan ar runt 20 (21 malaysisk tid), och nu kanner jag verkligen for att sova, sa jag lagger mig annu en gang. MEN ICKE! Efter en kvart stannar bussen vid nagot torg dar vi skall ha paus en halvtimme. Problemet for oss blir dock att ingen av bankomaterna vill ge oss nagra pengar. Sa dar gar vi runt i en javla halvtimme och tittar pa bilvardsartiklar och piratkopierade laderartiklar.

Pa bussen igen och da ar jag tamejtusan inte trott, sa jag sitter langs bak och konverserar med nagra efterblivna arke-stockholmare till klockan blir tolv och jag bestammer mig for att verkligen sova efter att ha blitt skrattad at for musiken pa min iPod.

04.15 Malaysisk tid ar vi framme i Kuala Lumpur. Nu skall vi borja leta boende! Efter 1,5 timme har vi hittat ett, och det ar dar jag sitter nu. Inget praligt, men sjukt OK! 75 Ringit/2 pers. Det ar ungefar 75 kronor per person och natt. Fine by me. Man kan promenera till Petrona Towers eller ta monorailen som kostar ungefar 3 kronor. Jag trivs dar jag kanner mig rikare an vad jag ar. Idag har vi alltsa varit och fotat Petronas Towers ur sjuttifjorton olika vinklar, men vi kom for sent for att fa aka upp i det, sa det skall vi gora imorgon. Da ska vi aven aka till Times Square, ett shoppingcenter dar de har en bergochdalbana inomhus. Ska bli naajs.

Nu orkar jag inte skriva mer. Aterigen maste jag dock bara forklara att jag inte alls ar sa bitter som jag later. Jag har det fantastiskt. Saret pa min fot borjar laka och AC-hostan borjar ga over for att… vi inte har nagon AC langre.



Koh Phi Phi

Dagboken Posted on Fri, February 20, 2009 16:55:49

Koh Phi Phi Don heter alltsa on vi befinner oss pa nu. Liten skon o, dar festen ar koncentrerad till nagra fa stallen, ungefar som styrso. Och det kanns lite som att vara hemma faktiskt, for har finns valdigt mycket svenskt. Nagra halmstaiter har en bar som heter Carlitos. En annan bar som hette Tiger annonserade ystert pa en svensk flagga att de sokte “partypersonal” med garantier som “pengar” och “gratis sprit”. Den som anda vore bartender pa Tiger bar.

Men ar det verkligen detta man vill ha nar man har betalt lite halvdyra pengar for att ta sig till andra sidan jorden, att restaurangerna saljer Rosti med tillmalade prickar over Oet. Det ar det ju faktiskt inte, inte for min del iallafall… Nu kanner jag att detta i samband med forra inlagget borjar lata som att jag ar riktigt trott pa att vara ute att resa. Kanske ar det odmjukheten, att jag tycker synd om er som sitter hemma i Kansasoveraller och vantar pa att stovlarna ska torka. Kanske ar jag faktiskt trott pa att vara ute och resa efter en manad i en for mig helt frammande mangd sand overallt. Mest troligt ar dock att jag blir sa overskoljd av positiva intryck har nere att det enda jag minns ar de uttryck som representerar minoriteten: de negativa.

Idag har vi efter att pressa nagra timmar i skuggan pa den langgrunda stranden och tryckt i oss tva omgangar av nya favoritratten “green curry with fried rice with vegetables and egg” tagit oss upp pa ett stalle som kallas “view point”. Det ar en utkiksplats uppe pa det ena av de tva bergen som omgardar det tveeggade sundet vi bor pa. Darifran sag man verkligen vilken forodelse som maste skapats av tsunamin 2004 eftersom avstandet mellan de tva stranderna ar ungefar 100 meter och dess hogsta punkt ar kanske 15 meter over havet och utgors av taket pa ett mindre betongkomplex. Vagen var 35 meter pa vissa stallen. Det var enormt kraftkravande att ta sig upp for de langa branta trapporna men modan gav beloning. Jag funderar pa att kila upp dit nu ikvall och ta lite schyssta nattbilder. Har blir det verkligen morkt nar solen gar ner, vilket den gor tidigt och snabbt.

Darifran kunde man aven se on som de har spelat in The Beach pa, och dit skall vi aka pa en dagstur i overmorgon. Dagen efter det skall vi aven dyka runtom den on. Sedan splittar vi upp oss och jag, bowie och nyman drar till Bali med ett eventuellt tvadagars stopp i Kuala Lumpur.

Nu skall jag lasa andra manniskors resebloggar. Tjing tjong!



Utdrag ur dodskalleboken.

Dagboken Posted on Tue, February 17, 2009 12:42:33

Detta ar vad som ar skrivet att lasa i min anteckningsbok mandagen den 16/2-2009:

Mamma berattade att 1999, for tio ar sedan, var hennes davarande chef pa Rosell & Co. pa Koh Samui for att fira semester med sin hustru. Nar de atervande hem fick alla intresserade berattat for sig utav dessa makar om vilken fantastiskt avslappnande paradis-o Koh Samui var. Ja, han benamnde det ordagrant “Lyxon”.

Vad hander pa tio ar? Kassetten blir for ett ogonblick MiniDisc men stracker sedan ut sina vingar och blir CD.
Arnold, den forne bodybuildern, den aktuelle superskadisen blir omtyckt guvernor.
Detta maste kallas forbattringar. Reformer.

Jag har inget bra motsatsord till “reform” men om jag hade det, skulle jag anvanda det for att beskriva fenomenet som antastat Koh Samui det senaste decenniet.
Visst har on sin charm, och on ar stor sa det finns sakert andra delar av denna kobbe som fortfarande kan benamnas vackra, men nagon lyxo ar det definitivt inte. Vi rakar namligen bo pa Chaweng Road – Koh Samuis fifth avenue om man nu far gora den jamforelsen. Vart man an star pa denna gata drabbas man med 93 procents sannolikhet av nagot eller nagra av foljande intryck och handelser:
* Stank fran avloppsbrunnar som fornimmer om aggprutt och avskrade.
* Thailandska man som vill (egentligen inte bara vill, utan kraver att fa) polaroidfota dig med sin boaorm, leguan, klangapa eller falkliknande fjaderfa pa axeln. Givetvis mot en dryg betalning.
* Sprakande fran hundratals fulkopplade ledningar som ar dragna 1,8-4 meter over trottoaren.
* Skraddare som paminner dig om din brist pa lyckad solbranna genom att ropa “Hej-hurmoorduu” eller “tittalite?billig!laaagom!”
* Tiggare/krymplingar som har sana markliga defekter att man inte vet om man skall sympatisera med eller forakta dem.

Listan kan goras lang, men jag avstar eftersom jag vill stanna pa samma goda humor som jag alltid befinner mig pa, och inte deppa ner mig for mycket.

Hur daligt jag an utger Koh Samui for att vara har jag ju faktiskt standigt i bakhuvudet att jag med storsta sannolikhet just nu har det ruggigt mycket battre an 90% av alla manniskor. saaa… KapKumKap!



Next »